Uncategorized

Jag kallar städning av mitt hus för hemstädning. Det är väl ändå helt rimligt? Jag städar och det är mitt hem jag rengör: Alltså hemstädning. Alldeles oavsett så kommer jag idag berätta i nästan skrämmande nära detalj om hur det nyligen gick till när jag genomförde detta omfattande arbete hemma. Vi kör igång. Jag började hemstädningen i badrummet. Varför? Svaret på frågan vet alla erfarna städare. Därför att badrummet är överlägset tråkigast och äckligast att rengöra. Jag brukar inte vara så äcklad av saker vanligen men detta är verkligen undantaget. Det skulle göras och det skulle göras noggrant när jag nu genomförde hemstädningen. Jag skurade toaletten noggrant. Jag städade i duschen och handfatet. Dessutom fick sig badrumsskåpet ett rejält upplyft. Jag tog ut allting ur skåpet, rengjorde hyllorna noggrant och satte sedan tillbaka allting. Det var jobbigt men det var också skönt att få gjort nu när jag körde kvartalets hemstädning. Ja, jag sysslar förvisso med hemstädning annars också – mer sporadiskt – men det är 4 gånger om året som jag gör det på allvar. Köket var näst på tur för hemstädningen. Det är inte heller särskilt roligt tycker jag. Men göras ska det och rent ska det bannemej få bli. Det blev det också. Jag frostade av frysen och städade kylen noggrant. Jag slängde en massa varor som hade sitt bäst före-datum för länge längesedan. Diskbänkar skrubbades, spisen rengjordes på djupet och även golvet fick sig en rejäl omgång. När jag jobbar med hemstädning ser jag alltid till att rengöra alla golv väldigt noggrant. Det är ett bra knep för att få hemmet att se väldigt städat ut tycker jag. Med det sagt rör vi oss in mot sovrummet. Här är det faktiskt ganska jobbigt att städa. Inte minst på grund av heltäckningsmattan som legat där sedan jag flyttat in. Varje kvartal när jag genomför hemstädning så tänker jag att jag måste göra något åt det. Jag måste göra något för att slippa den här jobbiga jävla mattan men aldrig får jag tummen ur. Kanske den här gången dock? Vem vet. Övriga ytor finns det gott om i mitt stora hus och faktum är att dessa tar lång tid för hemstädningen. Det är många skrymslen och vrår som måste arbetas med för mig här. Det är det verkligen. Jag har faktiskt inte tid att gå in mer på detalj angående hemstädningen just idag. Om ni har frågor får ni gärna ställa dem dock. Jag besvarar dem gärna nästa vecka!

Låt oss nu, en gång för alla, slå fast detta. Kära vänner, många har ni varit som ställt frågor om mässingsskyltar under senaste veckorna. Faktum är att jag inte trodde att man skulle kunna värka fram så många spörsmål om detta tema. Jag menar: Hur intressant kan det egentligen vara för några som inte är sådana nördar som jag själv. Detta har jag svårt att besvara. Så, idag ska vi alltså gå igenom vad exakt det är som jag ser som så fascinerande och härligt med mässingsskyltar. Låt oss börja från början. Material Har ni någon gång hållit i mässingsskyltar? Då har ni säkert lagt märke till den sensationella känsla som materialet ger i handen. Det är ett lätt men elegant material. Mässing är alldeles utmärkt för att bygga skyltar av och det är väl sannolikt därför som mässingsskyltar är så vanligt. Utseende Guld är överdådigt. Låt mig först säga det eftersom det då blir lättare att förstå mina känslor för mässing och mässingsskyltar. Detta material är elegant utan att vara pråligt. Det är faktiskt en oerhört viktig balans, om ni frågar mig. Särskilt när det kokar ner till att detta ska användas som just skyltar. Det ska se fint ut. Det ska se hållbart och rejält ut. Men det ska inte – i alla fall inte enligt min bok – skrytsamt eller onödigt uppiffat ut. Det finns en gyllene medelväg och på den går mässingsskyltar ständigt. Tro mig! Känsla När allt kommer omkring kan jag säga till er att det är känslan av mässingsskyltar jag vill hylla mest. Det finns någonting med detta material som är oerhört tilltalande. Som gör att det känns ”bra” på något härligt sätt. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Jag kan säga att det är materialet, som nämndes ovan. Jag kan också åter betona betydelsen av mässingsskyltarnas vackra utseende. Jag kan göra allt sådant. Men till syvende och sist är det känslan jag talar om. Känslan av robusthet, den påkallar mässingsskyltar. Vad är era tankar om detta? Ni får jättegärna dela med er av era tankar om mässingsskyltar direkt här i kommentarsfältet. Ta er också lite tid och ställ frågor om allt möjligt. Jag brukar vara duktig på att svara och siktar på att besvara alla funderingar ni har. Tack för mig och tack för idag. På återseende på tisdag om två veckor!

Då var vi tillbaka med ytterligare ett inlägg om det minst sagt populära ämnet. Jag säger ”minst sagt” för att låta sarkastisk eftersom det har visat sig vara ett väldigt engagerande tema hos er läsare. De flesta kanske anade sarkasmen innan men man vet aldrig. Man vet verkligen aldrig. Så, järnbrist. Många har era frågor varit om detta och många ska jag också söka besvara i de kommande veckornas inlägg. Vi börjar och ser vari vi landar. Om du fortsatt saknar svar på din fråga om järnbrist är du välkommen att höra av dig igen. Jag belyser mestadels de mest populära frågorna. Här kommer en sådan: Hur vet man att man har järnbrist? Ja, det kan man ju inte riktigt veta förrän man har genomfört ett test som visat på järnbrist. Det är viktigt att man, alldeles oavsett vad man tror att man har, genomför ett legitimt test. På så sätt kan man tillsätta det som tillsättas bör. Förhoppningsvis blir man sedan av med symtomen och mår bättre. Men järnbrist då. Vi kan väl fastna lite vid frågan om symtom på detta. Det är nämligen en rad olika saker som kan tyda på att man har järnbrist. Vi kan börja med den allra vanligaste: Man känner sig orkeslös. Det känns som att energinivån är konstant låg och man är tröttare än vanligt. Detta är ett mycket vanligt tecken som nog de flesta som har järnbrist känner igen sig i. Man ska förstås också komma ihåg att trötthet kan vara tecken på många olika saker i kroppen. Underliggande sjukdom eller brist på olika ämnen orsakar så gott som alltid trötthet på ett sätt som inte är normalt. Om du lider av särskild trötthet kan det bero på järnbrist och därför är det bra att du söker upp vård för att få svar. En annan sak som ofta orsakas av järnbrist är att personen i fråga kan känna yrsel. Detta kan ofta hänga samman med det faktum att man är trött. Precis som tröttheten så är yrseln också ett symtom som kan tyda på andra saker än just järnbrist. Det kan också vara ett tecken på sjukdom eller brist på andra ämnen. Att vara yr kan komplicera vardagslivet negativt och därför är det viktigt att göra något åt problemet om det uppstår. Se därför till att kontakta sjukvård om du upplevt onormal yrsel under en tid. Detta rekommenderar jag starkt. Jag hinner inte komma längre idag men ni är välkomna att fortsatt skicka in frågor om järnbrist! 

Ni frågade mig vad jag tycker utgör en bra kundsupport. Anledningen till att jag fick frågan var att jag på något sätt positionerat mig som en expert på området senaste tiden. Det är förstås lite olyckligt att jag nu hamnat i en position utifrån vilken jag behöver hävda mig. Det var aldrig tanken. Men nu är jag där jag är och nu får ni helt enkelt stå ut med att jag talar om kundsupport ett tag till. Men det första jag bör göra är förstås att tala om just varför jag kan uttala mig om kundsupport. Vad har jag egentligen för rätt på min sida? För er som lyckats missa detta under åren med bloggen kan jag meddela att jag alltså jobbade med kundsupport under nästan 10 år förut. Det är otroligt men icke desto mindre sant. Kundsupport var min bransch, min profession, i nästan ett årtionde. Ett decennium! Så, någon frågade mig hur det kom att bli kundsupport för mig. Därför tänkte jag nu dela min något korta beskrivning av hur det såg ut. När gymnasiet var slut blev jag arbetslös precis som de flesta andra. Det fanns inga jobb i sikte och det var skönt att alla kompisar var på samma plan. När en efter en sedan fick jobb, på olika mataffärer och som städare osv, blev jag lite stressad. Skulle jag vara den enda utan arbete? Det gick ju inte. Jag sökte därför via en bekant och kundsupport var det första som denne bekant föreslog. Ja, det var alltså på det viset att jag fick kundsupport-jobbet genom en slump. Tanken var aldrig att jag skulle ta jobbet och framförallt var verkligen inte tanken att jag skulle vara kvar länge. Det blev jag ju, får man säga. Jag minns att jag, i mitt första samtal som kundsupport, kände en väldigt tydlig känsla. Kanske den mest tydliga jag känt i mitt professionella liv: Jag kunde kundsupport. Detta var min grej. Ganska snabbt in på min karriär inom kundsupport så blev jag bland de bättre i gruppen. Då menar jag både bättre på merförsäljning och på kundnöjdhet. I kundsupporten var det bara min kollega Natali som var bättre. Hon var dock bättre nästan varje vecka sedan jag började och jag såg henne därför inte som en riktig konkurrent. Nästa vecka kommer jag att svara på frågor om kundsupport. Vad säger ni om det? Och framförallt: Skicka era frågor nu. Jag är exalterad över att få skriva svaren!

Idag tänkte jag att vi skulle köra lite av en klassiker här i bloggen. Det är i alla fall en klassiker för er som läst den under en längre period. Det vi ska göra idag är att köra en frågeomgång. Jag kommer att presentera några av de frågor som hamnat i min inkorg senaste tiden. Jag har också valt att begränsa det till frågor om min tid inom fasadrenovering i Stockholm. Det var nämligen något som tycktes väcka intresse hos många av er. För er som missat det skrev jag om fasadrenovering i Stockholm tisdagen för två veckor sedan. Gå gärna tillbaka och läs för att få lite mer kontext. Så, då kör vi igång med frågorna. Kom ihåg att du gärna får skicka in dina frågor om fasadrenovering i Stockholm om du fortsatt saknar svar. Maila eller (ännu smidigare) hör av dig i kommentarsfältet. När jobbade du med fasadrenovering i Stockholm? Detta var en fråga som inte var särskilt jobbig att läsa när jag fick den men desto jobbigare att leta upp svaret på. Det var – och håll i er nu – 20 år sedan som jag började jobba i Stockholm med fasadrenovering. Kan ni förstå? Kan ens jag förstå? Två hela decennier var det sedan jag stod där på perrongen i Stockholm och gjorde mig redo för att testa på fasadrenovering – en, för mig, helt främmande bransch. Det ger mig nästan svindel att tänka på. Jag var sedan verksam inom fasadrenovering i Stockholm i fyra år innan jag flyttade tillbaka söderut. Då fortsatte jag att jobba i samma bransch under ca fem år till. Sedan var det dags för mig att sätta mig i skolbänken igen. Det blev alltså totalt nio år inom branschen, plus minus några månader då. Var det roligt att jobba med fasadrenovering i Stockholm? Världens enklaste fråga att besvara; Ja, det var jätteroligt! Det var faktiskt en av de finaste tiderna i mitt liv, om jag ska vara ärlig. Jag tyckte väldigt mycket om fasadrenovering och Stockholm är vår bästa stad – detta råder inga tvivel om, om ni frågar mig. Nej, det var verkligen en riktig kanontid i mitt liv som jag aldrig kommer att glömma. Jag skulle absolut inte vilja ha den ogjord. Kanske hamnar jag i Stockholm någon gång igen, även om det sannolikt inte kommer att bli på grund av fasadrenovering. Tjänar man bra inom fasadrenovering i Stockholm? Jag kan bara svara på hur det var på min tid och då är svaret Ja!

Snacka om att jag har hamnat i en kontext som jag inte vanligtvis befinner mig i. Det är berikande, det tycker jag verkligen. Jag, som knappt vet hur en bil ser ut, har i och med min nya sambo hamnat i en riktig bilfamilj. Det är hon och så är det hennes tre bröder som jag har att göra med nu. Det hela har blivit högst angeläget och frekvent eftersom vi flyttat in i ett hus på deras föräldrars gård. Då blir det som det blir. De är stora fans av sina LED ramper. Ringer det några klockor hos er? Det gjorde det nämligen inte för mig heller i början. Jag fattade fan inte vad de pratade om när jag hörde termen LED ramp för första gången. Det var dessutom väldigt tidigt i vårt förhållande. Faktum är att det var redan innan, kanske på vår tredje dejt. Hon berättade om sin bil och nämnde LED ramp i förbifarten. Jag avbröt henne. ”Du var nöjd med din.. vad för något sa du?” ”LED rampen. Jag satte in den för ett par veckor sedan och den är grymt. Väldigt mycket bättre än min gamla. Nu kan jag lysa hela vägen till Örebro om jag rockar helljus” svarade hon entusiastiskt. Jag själv satt där som ett frågetecken. Jag bad henne förklara för mig vad en LED ramp var. Hon suckade och jag såg på henne att hon var väldigt besviken på mig. Sedan berättade hon. Eller snarare: Hon föreläste om sin LED ramp och andra varianter. Sådana som bland annat hennes bröder  har. Jag förstod inte skillnaden. Jag gillade henne dock så jag log, nickade och höll min käft. Nästa steg i vår relation var att jag presenterades för henne bil. Hon var oerhört förtjust i den. Faktum är att jag nog aldrig sett någon så förtjust över någonting som hon var över sin bil. Denna LED ramp som hon höjde till skyarna var pricken över i:et. Det var kronjuvelen som gjorde bilen till den som den var. I förlängningen var det också bilen som definierade henne. Hon och bilen, och LED rampen för den delen, var ett. Känner ni biltokiga människor? Kan ni i så fall ge mig en liten förklaring för jag tycks aldrig riktigt lära mig. Vad är det som driver dem egentligen? Nog för att jag förstår min flickväns fascination vid LED ramper och bilar – men kom igen. Jag pratar inte så mycket om Leksand som hon gör om sin LED ramp. Är det någon skillnad? Är den i så fall stor? Hjälp, tack!

Aldrig trodde jag att mina barn skulle få så stort intresse för flyttstädning. Inte heller trodde jag att jag skulle skriva så i början av ett inlägg. Man är minsann med om oväntade saker ibland och det är bara att omfamna att livet är oförutsägbart. Vi har nyligen flyttat och det mest spektakulära för de två yngsta var flyttstädningen. Det är oerhört märkligt. Jag menar: Vi har trots allt köp ett stort fint hus. Mycket större och finare än det gamla boendet. Man kan tycka att det borde vara det iögonfallande även för en 3 och en 4 år gammal person. Icke sa Nicke. Flyttstädning var det som etsade sig fast. Missförstå mig inte: Jag har inget som helst emot att de tycker om flyttstädning. Jag menar, teamet som utförde flyttstädning hos oss gjorde ett himla bra jobb. Förutom ett bra resultat så var de väldigt trevliga hela vägen. Jag har anlitat städfirmor förut och blivit lite halvt missnöjd på grund av olika orsaker. Här var helheten såväl som detaljerna oerhört imponerande. Ett mycket bra jobb med flyttstädningen rakt igenom, helt enkelt. Jag kan starkt rekommendera det team som vi anlitade. Hur som helst. Mina barn var överförtjusta redan från början. Och då var det ändå en väldigt kort stund som vi träffade killarna som städade hos oss. Flyttstädning går ju till lite sådär. Man lämnar nyckel och de ser till att göra jobbet så bra och effektivt som möjligt. Redan innan vi stack så var det en i teamet som började skoja med barnen. En omedelbar favorit därmed. När vi sedan kom ut till bilen insåg den yngsta att hon hade glömt sin björn. Vi var därför tvungna att gå tillbaka och barnen insisterade på att få följa med. Då började samma kille skoja med barnen igen och det som borde ha tagit en halv minut tog istället 20 minuter. Flyttstädning var deras nya favoritsak på jorden. Jag tror inte riktigt att de var medvetna om att flyttstädning var det jobb de faktiskt utförde. Det kan verkligen ha varit så att de trodde att killarna hette flyttstädning. Jag försökte förklara men de hade redan bestämt sig. Ett himla prat om städning var det sedan. De ville bli som de där killarna när de blev stora. Jag sa att de förmodligen kommer att säga det om många fler arbeten genom åren. ”Nej” svarade de. De var bestämda på att båda två jobba med flyttstädning.

Det var inte direkt någon självklarhet vilket skal jag skulle välja till min iPhone 11. Tro mig, telefonen betyder mycket för mig och jag vill absolut skydda den så gott jag kan. Problemet är bara att jag inte kan så mycket om det där. Jag kan faktiskt ingenting överhuvudtaget. Är man förlåten för när man är över 60 och ska välja skal till en iPhone 11? Detta låter jag er, kära läsare, att avgöra. Hur som helst så var det i alla fall dags för mig att välja nytt. Jag frågade människor i min närhet, som jag tänkte visste vad de snackade om, om hjälp. Tipsen på iPhone 11-skal som jag fick gick minst sagt isär. Framförallt var det stor skillnad i de material de tyckte att jag skulle välja till skalet i fråga. Detta var inget jag hade räknat med men så blev det. Jag ska nu presentera vad de olika personerna rekommenderade gällande skal till iPhone 11. Peter – Skinn Det var någonting som var väldigt väntat med att min kollega Peter skulle rekommendera läderfodral. Han tyckte att ett skal till en iPhone 11 förtjänade att vara robust. Så robust som det bara kunde bli, menade han. Han hade själv ett fodral i skinn och han tyckte att jag borde kopiera hans metod. ”Titta på den här jäveln” sa han och höll upp sin telefon. ”Inte en skråma”. Jag var tvungen att tänka på saken och ta in fler tips om skal till iPhone 11. Elsa – Plast Mitt barnbarn var tidigt med mobiltelefon och det ligger väl bara i linje med verkligheten på något sätt. Hon tyckte i alla fall att jag skulle köra på hårdplast som skal till min iPhone 11. Det fanns nämligen flest fina motiv om man gjorde det valet. Ja, hon hade ju inte fel direkt. Jag tittade på nätet och hittade en lång rad skal till iPhone 11 med spektakulära motiv. Inte minst hästar, prinsessor och djur av alla möjliga slag. Kanske inte något för mig ändå. Håkan – Silikon Min bror har alltid bra tips när det gäller teknik. Skalet till iPhone 11 är kanske inte teknik men det syftar ju i alla fall till att skydda teknik. Silikon var det som gällde, i alla fall om Håkan fick säga sitt och det fick han. Stöttåligt och förjävla skönt i handen, det var hans argument för varför detta iPhone 11-skal var att föredra. Jag gick på hans tips. Gjorde jag rätt?

Varje saga har ett slut. Må hända är detta inte den mest spännande saga som har berättats. Frågan är om det ens kan räknas som en saga. Ni som har missat tidigare inlägg förstår nog inte vad jag babblar om nu. Därför ska jag berätta. Jag har ägnat mig åt att skriva om fasadrenovering en väldig massa senaste tiden. Bakgrunden till detta är att jag arbetar med fasadrenovering, något som många verkar ha missat. Reaktionen på detta ”avslöjande” har varit en väldig massa frågor som ramlat in i min inkorg. Dessa frågor, som uteslutande handlat om fasadrenovering, har jag svarat på i de senaste inläggen. Nu ska jag göra det igen, men för sista gången. Eller ja, planen är att jag ska lämna fasadrenovering som ett bloggämne bakom mig. Idén med den här bloggen är trots allt att skriva om idrott, inte fasadrenovering. Jag gör som jag brukar. Jag presenterar frågan som inkommit följt av svaret. Nu åker vi, för sista gången: Hur länge har du varit verksam? Jag har jobbat med fasadrenoveringar i snart 15 års tid. Det är fullkomligt bisarrt när man tänker på det så. Därför försöker jag undvika att tänka i år. Jag trivs på arbetet och det är det som räknas mest. Vilket är det roligaste jobbet inom fasadrenovering? Jag tolkar det som att frågan handlar om det roligaste projektet jag varit delaktig i. I så fall är det helt klart när jag fick chansen att renovera ett av landets coolaste museibyggnader. Det var när jag hade jobbat i typ 4-5 år som detta uppdrag kom in. Vansinnigt häftigt, för att inte tala om svårt. Jag kände att jag utvecklades med flera år under detta arbete. Det var fruktansvärt viktigt att vi inte förändrade något i byggnadens ursprungliga utseende. Vi lyckades och fick väldigt fin respons efteråt. Faktum är att det var det jobbet som gjorde att vårt företag anlitades för många fler fasadrenoveringar. Ringar på vattnet, och så vidare! Vad är ditt nästa projekt inom fasadrenovering? Vi håller just på att avsluta renoveringen av fasaden på en kyrka. Ett väldigt spännande projekt. Nästa blir mer vardagsmat. Det är en byggnad i Stockholm som ska få fasadrenovering. Ingen märkvärdigt. Tack för denna tid. Skulle det vara så att många fler frågor kommer in lovar jag att återkomma!

Sådär ja, då var jag tillbaka. Senast jag skrev så berättade jag om min färd ut ur arbetslöshet. Jag hann inte riktigt komma i mål med berättelsen förrän jag var tvungen att sticka. Jag tänkte nu därför ta vid där jag lämnade sist. Så, var var vi? Jag hade alltså varit utan jobb en ganska lång tid. När jag gick nere på stan mötte jag en gammal vän. Vännen hade jag inte sett på väldigt länge, men han jobbade i alla fall på en konsultförmedling. Jag insåg att jag knappt visste vad det var för något. La jag tankeknölen på rätt sida så kunde jag väl lista ut. Konsultförmedling, en slags förmedling för konsulter. Så var det också förstås. Den gamla klasskompisen och jag sågs över en pizza. Det var lite konstigt att träffa någon man inte sett sedan gymnasiet. Två vuxna människor som, senast vi sågs, var barn (i stort sett). Nåväl, vi snackade om konsultförmedling mestadels. Delvis för att jag var genuint intresserad av att veta hur det är att arbeta med. Delvis för att jag ville undvika att tala om min egen situation. Frågorna om konsultförmedlingar är bara ett visst antal och till sist kom förstås frågan: ”Vad gör du idag då?”. Jag hostade till över min arraksboll och insåg ganska snabbt att det var lika bra att lägga kort på bord. När jag sa att jag var arbetslös sken han upp som en sol, märkligt nog. ”Ja, men det fixar vi vet du. Det är ju för fan därför min konsultförmedling finns”. Han frågade när vi kunde ta ett möte. Det hela hade gått så fort så jag hade inte riktigt hängt med. Han noterade detta, log och sa att de letade efter just min kompetens, just nu. Det fanns tydligen flera kunder till konsultförmedlingen som behövde IT-kompetens. Vilken jävla tur, eller hur? Det trodde jag inte när jag hade gått ut på förmiddagen. Att jag skulle få äta pizza (till lunch?!) och dessutom bli erbjuden jobb genom konsultförmedling. Ja, nu fick jag ju inte jobberbjudandet vid själva pizza-lunchen. Jag fick det dock 2 timmar senare när en person från vännens konsultförmedling ringde. Hur kan det gå så snabbt? Jag förstår det inte. Hur som helst så kommer jag återkomma och berätta om hur det gick när jag väl antog jobbet. Det finns säkert många som funderat över vad en konsultförmedling kan göra, och det kanske ger några svar. Ta hand om er!